Indra var Sölve , Birgitta och Martins första hund. Hon kom till oss i augusti 2002 och vände upp och ner på hela vårt liv. Inget blev sig likt. Om någon hade sagt ett år tidigare att jag skulle gå ut och gå kl 10 på lördagkvällarna i januari när det var 25 grader kallt och gilla det, så hade jag absolut tänkt att den person hade en skruv lös. Men så var det. Indra lärde oss uppskatta uteliv på ett nytt sätt.

Med henne tränade vi och tävlade i jakt, viltspår, utställning, lydnad, bruks (rapport och spår) med blandat resultat. Bäst gick det i lydnad, där vi var startklara för eliten och i viltspåret. Indra var SVCH och provbäst med ett flertal HP:n. 3 år ställde vi upp i FRK västras DM och hon var topp 3 alla gångerna.
Det händer fortfarande att domarna vi gick till pratar om hennes näsa och sätt att arbeta.

Sommaren 2006 fick Indra en kull valpar. 4 bruna och 2 svarta. Bara en hane. Hon var en jätteduktig mamma och det var häftigt att följa valparna från parning till förlossning. Några av dem har vi fortfarande kontakt med, tex Athena som är med i vårt gäng.

Under hösten 2006 utvecklade hon en cancer i levern som vi inte upptäckte förrän 1 februari 2007. Då insjuknade hon efter ett löp och kräktes under 3 dagar. Den 4:e dagen åkte jag in till Blå Stjärnan där det konstaterades att levern var helt full i cancer. Jag hade ingen hund med mig hem. Hon fick somna in i min famn.

Det tog familjen mycket hårt att förlora vår bebis endast 4 och ett halvt år gammal. Indra har en egen plats i våra hjärtan för alltid. Hon var en mycket speciell hund.